There is no history...

Idag har jag varit väldigt duktig att kasta bort tid. Har haft mycke tid och ingen tid alls. Började läsa Pratchetts Thief of Time som är en av det skönaste böckerna som finns. Avslappnande, lekful, filosofisk, ironisk, men den bäst beskrivande ord är nog engelska "insightful". Och boken passar för den här dagen utmärkt, när man vill få lite avstånd till gårdagen och hitta inspiration och agre för imorn.

"Och Wen förståd att i verkligheten finns det ingen förflutna, det finns bara en minne om det förflutna tiden. Blunda, och den världen du ser nu, fanns inte när du blundade. Därför, sa Wen, den enda lämplig känsla i hjärtat är glädje. Den himlen du ser nu, har aldrig funnits tidigare. Nu är den perfekta stunden. Gläd dig över det."

Väljer att inte alls kommentera gårdagens match, den är historia. Ingen kommer att minnas det. Viktigaste är att släppa, glömma, förstå att man måste vara dålig att bli ännu bättre. Starkaste är inte dom som vinner, utan dom som går genom mörkret bara att komma igen och vinna.

Vi vet att vi är starka hemma. Vi vet att vi kan vinna matchen. Vi tror på oss själva. Det spelar ingen roll hur vi har spelat tidigare. Det som har betydelse är morgondagen. Vi har inte förlorat ännu, Mora har inte vunnit nånting ännu, allt står i spelet fortfarande.

Vi kan skriva om vår förflutna. Vi kan skapa om våra minnen om den förflutna tiden. I dom minnena vi är starka, vi är vinnare, vi är Endre som ger aldrig upp, vi är dom som tar det extra steget, dom som ger den lilla extra som gör skillnaden. Vi minns bara den otroligt sköna känslan i våra kroppar när vi står i ringen på mitten och får sjunga "We are all the winners". Vi minns hur jäkla skönt det är att hjälpa varandra, stödja varandra och vinna tillsammans.

/ #70