Tack Göran!

Nu är det dags att sätta foten ner, göra slut på säsongen, sopa bubblan i förrådet igen och se framemot nya saker i livet. Jag själv har egentligen fortfarande ingenting att säga, men vi gör ett försök.

Tomheten är stor, besvikelsen flyter någonstans där bredvid, ångesten om att leva utan innebandy ett halv år... Nej, ingenting att tänka på. Låt oss släppa innebandy och snacka om någonting annat. Nu har vi tid att känna hur s.k. "livet" känns, vi har tid att umgås med familjen och vänner, ta några öl, äta lyxmiddagar och kanske även bidra på jobbet. Kroppen behöver vila, för vissa räcker det ett par veckor, för vissa blir det längre vila och rehab. Kämpa våra krigare, ni är oerhört starka och ni kommer bli ännu starkare i framtiden!

Tycker fortfarande att vi har gjort en riktigt bra och stark säsong. Det var inte många som kunde förutse efter torsk mot IKSU, Sala och Falun i höstas att vi kommer sluta som trea i serien. Att kunna spela flera månader på en hög nivå och inte förlora en enda match på ordinarietid mellan mitten av november och slutet av februari, det är någonting vi ska ta med oss. Att kunna vinna matcher med dåliga prestationer, att vi kan till slut växla upp och avgöra efter 57min dålig spel. Att kunna göra heroiska krigarinsats och döda ännu ett spöke, slå Djurgården borta med hela 6-3. Starkt som fan.

Känns att i år lyckades vi täcka upp varandra, använda våra styrkor och hjälpa till med andras svagare punkter. Samarbete på plan fungerade åt alla håll och vi var starka över hela banan. En bra dag slår vi vilket lag som helst, men om vi inte kommer upp på vår nivå, då kan det bli svårt...

Det kan diskuteras och funderas om vi borde ha valt Pixbo. Var valet rätt? Ja, det får vi aldrig veta, men det vi vet att med den insatsen i första två matcher, nej, med det spelet visade vi inte att vi är värda vinna. Samtidigt fick vi faktiskt kämpa motvind hela matchserien. Otroligt dålig flyt, stundtals kändes det att vi spelar fem mot sju, vi får lite konstiga domarbeslut mot oss, vi får ingenting med oss, det blir verkligen en ribba ut, om och om igen. Inte träffa målet från såna lägen vi annars hade gjort mål utan tveka, Rönnby får in studsmål, ingen märker att vi spelar fem mot sex över en halv minut, att Jennifer skadar sig precis på avgörande sekund... Att Gosias klubba går sönder precis när hon ska skjuta, Rönnby vänder 3-1 och gör mål, det beskriver den här matchserien ganska bra.

Sedan går det inte ta bort Rönnbys prestation, men kändes att det var fan inte vår slutspel det här. Det var någon som inte ville att vi ska vinna och gå vidare. Jag är helt säkert att bl.a. Tom har funderat hundratals gånger att vad vi kunde ha gjort annorlunda. Vet inte om det finns några svar. Känns att taktiken och tekniken har ingen betydelse så länge vi är inte riktigt där. Skönt var det ändå att vi gav oss chansen och vi gjorde en krigarinsats i den sista matchen. Men när man inte har flyt med sig... Vet i fan... Det är bara glömma, vända blicket framåt och njuta av vårdagarna innan vi påbörjar nästa resa.

Success is about having, excellence is about being.

Vi avslutar med att tacka alla i Endre som har gjort det möjligt för oss att spela i en underbar klubb. Tack alla supportar, ni bevisade en gång till att ni är Sveriges bästa hemmapublik. Er stöd betyder sjukt mycke för oss! Tack alla som har varit med på resan, men det största tack går till våra superhjälte Göran.

TACK GÖRAN! Du är den största av alla, du är den levande legenden, du är Endre! Utan dig skulle vi andra inte finnas. Tror att ingen kan sätta ord på vad du betyder för oss! Ta hand om dig och vi är helt hundra att du blir världens bästa morfar till lilla Herman. Hoppas vi ses i Södervärn nästa säsong och ta Herman med dig!

Forza Endre!

#70

...

Kanske bäst att låta dom starkaste känslorna svalna några dagar innan man säger något överhuvudtaget... Vi återkommer.

#70

One chance

"Just give me one chance and I will take it." Det är det enda jag vill. En chans. Chans att göra säsongens bästa match. Chans att bevisa att vi är bättre. Chans att visa fingret till alla som inte tror på oss. Visa att vi är Endre och visa vad det betyder.

Jag (och tro mig, jag är inte den enda) har varit så arg, så besviken, så förbannad att förlora genom att göra en dålig match. Att inte spela på sin egen nivå och inte prestera. Det agget skall vi ta med oss och använda adrenalinet att göra något gott idag. Idag finns det bara en väg, och den vägen är vår väg.

Kom och stöd oss, kom och se en rysarvändning ikväll i Södervärnshallen. Vi lovar plocka fram det största Endre-hjärta någonsin och vi slutar aldrig slita, jobba, springa, kriga tills vi står där som vinnare. Idag är vår dag.

Forza Endre!

#70

#2 Jana Olofsson

Efter vår sväng upp i Sundsvall med Linda återvänder vi hem till Gotland och fruktade Bursvik. Den yngre Olofsson är nästa i hetluften. Omskolad högerforward man inte vill ha framför sitt eget mål i returarbetet. Storleken är väldigt missledande, och hon smäller och brottas över hela banan som en grabb i storlekklass "kylskåp". Hoppas vi får även henne tillbaka från sjukstugan asap!

Vem är du? Jana Olofsson en tjej på snart 25 år, uppvuxen i Gotlands centrum Burgsvik. Började min innebandy karriär på en parkering/streethockey bana nära Burgsviks mitt med en viss Josefin Hansson och ett gäng hockeykillar. 

Mina egenskaper: Lyckas ofta vinna i kortspel på båten med utlänningarna och blir då oskyldigt anklagad för fusk, springer (enligt vissa i laget) som en häst, har endast fuskat i curling på Corins bevåg och är en tidsoptimist. Jag har alltid spelat back men skolade om mig till högerforward när jag började i Endre. De första veckorna var som att åka en karusell och jag kände mig som en snigel. Nu mot slutet har jag kommit in i det hela bättre. Tyvärr har ett av mina knän tagit en kort semester för tillfället så Anna kan pusta ut på sin högerposition!

Tidigare klubbar? Sedan har det blivit IF Hansa Hoburg med syrran Rosel större delen av karriären. Dock med undantag för en liten sväng över till Sveriges andra ö och spel i Borgholm IBK. Det har också blivit en utflykt till Norge med lite innebandy tränande för kul i Holmlia. Där stötte jag på en viss Karen ”Karinchen” Farnes. Jag minns att jag redan då funderade på hur man kunde röra på benen så snabbt!

Varför blev det Endre?  Jag provtränade några gånger med Endre för ungefär 8 år sedan och minns Görans skarpa stämma. Han skrek mitt namn en gång och efter det bestämde jag mig för att flytta iväg och få lite distans från innebandyn! Nu när jag vågat mig tillbaka till Södervärnshallen har det funkat bra. De gånger Göran skrikit på mig har syrrans namn ekat i hallen. 

Nej skämt åsido! Endre har ett otroligt driv framåt, vill man utvecklas som spelare är det en fantastisk klubb att spela i. Det är inte bara laget som är bra utan alla runt omkring. Det ska bli väldigt kul att uppleva slutspel med alla som hjälpt till att bygga upp Endre- hjärtat.

Vi ses i Malmö!

#2 Jana Olofsson

Börjar bli dags...

Kom hem strax efter tre och tänkte vid halv fyra att nu ska jag sova en timme. Sen kan jag fixa lite mat, göra rehabträning och ladda om batterier. Satt alarmet till 16:30. Har tydligen någongång innan 16:30 lyckats ändra larmet till 17:00 och om det ska liksom spela någon roll så vaknade jag 17:50. Inga minnesbilder av alarmet, inga minnesbilder att jag hade vaknat och bestämt somna om, en bra minnesbild dock att jag hade kunnat gärna sova lite till. Kan bara konstatera att dom timmarna var nödvändiga.

Som sagt, åkte dagbåten hem från Stockholm och vi fick en ledig kväll och valfritt sätt att återhämta sig både fysiskt och mentalt. Hämta energi och börja omladdningen. Halva laget har varit på gymmet, vet att en del har njutit av vårsolen och friska vindar, några har varit på range och golfat och åtminstone en har (för)sovit ordentligt.

Men till helgen... Tycker nästan att Tom's kommentar till tidnningen igår efter matchen beskriver allt. "Rönnby har inte vunnit ett piss än!" Och så är det faktiskt. Vi har dock skaffat oss en rejäl uppförsbacke. Som tur bor vi på en ö där man får cykla i motvind oavsett åt vilket håll man cyklar så man kan lätt säga att vi är vana vid med lite tuffare motstånd. 

Det jag själv tycker är ganska skönt att det är vi som har gjort bort oss och inte kunnat komma upp till vår egen nivå. Det är inte Rönnby som har rullat ut oss och varit mycke bättre än vad vi är. Fredags visade vi att om vi spelar som vi ska göra, då är det inget snack om bättre lag. Igår funkade det inte helt enkelt. Bollen studsar, passningar sitter inte, vi kan inte utnyttja PP-chanserna, vi är inte riktigt där.

Börjar bli dags att falla tillbaka till grunderna och hitta vårt eget spel. Plocka fram det vi är bra på. Visa det jävla anamma med brinnande ögon, kriga för varenda centimeter med stor stolthet mot laget, Endre och sig själv. Vi vet vad vi är och hur bra vi är, nu måste alla bara ta fram det, ta ansvar och visa att på onsdag JAG vill vara den som lyfter laget och ser till att vi vinner och säsongen fortsätter. Det är ingen annan som kommer göra det. Längre går det inte förvänta att någon annan gör det. Det är DU som ska göra skillnaden. 

Det värsta som finns är förlora när man har underpresterat. Det finns ingenting värre än att kliva ur planen och tänka att om jag hade gett lite mer, om jag hade sprungit lite mer, om jag hade krigats lite mer, om jag hade haft lite bättre fokus, om, men, och... Vi ska fan se till att efter onsdagsmatchen ingen av oss kan tänka att "om jag hade..." och när alla har verkligen gett allt och spelat sin absolut bästa match, då står vi där som vinnare. 

Det är ingen slump att vi slutade trea i serien. Spelet finns och vi måste lita på oss själv. Hitta självförtroendet och slappna av. Kroppen vet vad den ska göra om vi bara ger chansen. Vi har vår chans och vi ska tag i det. 

#70

#19 Linda Sjödin

Nästa i ordningen är vår "doldis" som har inte fått göra sit första framträdande i A-laget ännu. Brukar hänga på läktaren både på träningar och matcher och njuta av Endre-livet med oss. Vi hoppas givetvis att hon blir tillgängligt för spel så fort som möjligt! 

Linda Sjödin heter jag, är 20 år från Sundsvall. Har tidigare spelat i IBF Sundsvall (moderklubb) och Timrå IBC. Några landskamper har jag inte mer än när jag representerade Finland i VM när jag gick i 6:an.

Jag tycker själv att jag är ganska hård i kroppen och gillar därför närkamper men min bästa egenskap som innebandyspelare är nog att jag ganska tjurig och brukar inte ge upp förrän jag tagit tillbaka bollen om jag tappar den. Sen är jag ju rightare och det är väl en väldigt bra styrka här i Endre eftersom det inte finns någon annan.

När jag flyttade till Gotland med min sambo var jag länge sugen på att provträna men efter att ha varit och sett Endre-Dalen så ringde jag till Harald direkt, för då var jag fast. Har tyvärr inte spelat någon match för A-laget ännu men har spelar några matcher med U-laget innan ett gammalt hjärtproblem kom upp till ytan igen, så nu väntar jag på svar från läkare. 

Mina förväntningar inför slutspelet är att tjejerna krigar förfullt ute på planen och vinner samtidigt som jag sitter på läktaren och njuter över spelet. Att Endre dessutom tar och vinner alltihopa, det vet jag redan.

#19 Linda Sjödin

Revansch!

#4 Rosel Olofsson

Första av våra inhemska förstärkningar är den äldre syskonen Olofsson. En smart center som började säsongen riktigt bra, men har inte fått upptäcka sina riktiga gränser än. Hon sprider glädje och energi i laget och vi hoppas på en snabb come-back!

Vem är du? Jag är en glad tjej som tillhör det äldre skiktet i laget. Storasyster till Jana, och var inte rädda vi är inte ett dugg lika. Jag har nämligen en orange knapphone medan hennes är grå (för er lite yngre förmågor, är en knapphone en mobiltelefon med riktiga knappar). Och jag vet att Ewa innerst inne är riktigt avundsjuk på den! Lite av en tidsoptimist som ofta smiter in på samlingarna tillsammans med syrran bland de sista. Så man kan säga att Stella har fått lite konkurrens detta år om att komma sist. Jag har också blivit utsedd till att vara den som står för kortleken på bortamatcherna.

Jag kommer från Smultronstället Burgsvik, the place to be så att säga. Moderklubben är därför föreningen IF Hansa Hoburg. Men jag har även gjort kortare karriärer på fastlandet, bl a i ö-klubben Borgholm.

Landslagsmeriter? Ja alltså under mina alla år som spelare har jag ännu ej blivit upptäckt. Dock arbetar Gosia starkt för att jag ska bli Polsk medborgare och göra karriär i polska landslaget. Viss konkurrens får hon från Karen som pratar varmt om det norska landslaget, så man kan väl säga att förhandlingar pågår..

Den riktiga polska stjärnan till vänster, wanna-be polskan Rosel Olofsson till höger.

Varför valde du Endre? Endre har varit en klubb som under många år varit en konkurrent, bland annat minns jag derbymötet i Södervärn för många år sen i division 1 innan de tog steget upp till superligan. Det var en häftig känsla att spela i ett ganska välfyllt Södervärn dock denna gång i andra färger. Jag har alltid velat testa att pröva på högsta ligan. När ja sen flyttade hem till öjn igen och började lira lite med Kronofogden, tyckte några där att jag gott kunde testa på lite spel i Endre. Vet inte om det var ett sätt att bli av med mig kanske hehe. När sedan Harald ringde en solig eftermiddag kunde jag inte säga nej till att provköra, vem kan säga nej till Halle.

Det känns jätte bra att spela i Endre. Jag hade förväntat mig att det skulle vara tufft, men blev nog ändå lite förvånad över tempot. Min säsong började över förväntan. Men sedan tog det stopp då jag drog av mitt korsband i knäet borta mot IKSU, det var förövrigt efter den matchen som vår segersvit började, men jag ser inget samband där inte. Så nu ser man mig mest göra konstiga övningar i gymmet. Bli inte förvånade om jag helt plötsligt kommer gående baklänges förbi er.

Har du några förväntningar inför slutspel? Jag ser verkligen fram emot slutspelet då det är mitt första, helt ärligt har det infunnit sig ett lite pirr i magen. Man känner på stämningen i laget att det är något på gång. Alla är glada och taggade.

Hur kommer allt slutas? Det känns som att vi har något stort på gång, och jag hoppas precis som Corin skrev: Slutsignalen går från domare och förhoppningsvis med resultatet av jublande Endrespelare.

#4 Rosel Olofsson

Framåt! sa tanten i snödrivan

"When you win, say nothing. When you lose say less."

En vinst eller en förlust har ingen betydelse utan dom två andra. Bara ladda om och ge järnet på söndag. Svårare än så är det inte. Hoppas på flera riktiga spelmål och individuell skicklighet som kommer avgöra matcherna framöver. Jobba lite hårdare, tjäna in turen och bollen studsar på vår väg.

Måste hyllas publiken som var super idag! Klacken var underbar och den känslan när hela hallen sprängs efter Corin gjort sitt andra mål. Helt otroligt. Nya tag på onsdag!

#70