Tack Göran!

Nu är det dags att sätta foten ner, göra slut på säsongen, sopa bubblan i förrådet igen och se framemot nya saker i livet. Jag själv har egentligen fortfarande ingenting att säga, men vi gör ett försök.

Tomheten är stor, besvikelsen flyter någonstans där bredvid, ångesten om att leva utan innebandy ett halv år... Nej, ingenting att tänka på. Låt oss släppa innebandy och snacka om någonting annat. Nu har vi tid att känna hur s.k. "livet" känns, vi har tid att umgås med familjen och vänner, ta några öl, äta lyxmiddagar och kanske även bidra på jobbet. Kroppen behöver vila, för vissa räcker det ett par veckor, för vissa blir det längre vila och rehab. Kämpa våra krigare, ni är oerhört starka och ni kommer bli ännu starkare i framtiden!

Tycker fortfarande att vi har gjort en riktigt bra och stark säsong. Det var inte många som kunde förutse efter torsk mot IKSU, Sala och Falun i höstas att vi kommer sluta som trea i serien. Att kunna spela flera månader på en hög nivå och inte förlora en enda match på ordinarietid mellan mitten av november och slutet av februari, det är någonting vi ska ta med oss. Att kunna vinna matcher med dåliga prestationer, att vi kan till slut växla upp och avgöra efter 57min dålig spel. Att kunna göra heroiska krigarinsats och döda ännu ett spöke, slå Djurgården borta med hela 6-3. Starkt som fan.

Känns att i år lyckades vi täcka upp varandra, använda våra styrkor och hjälpa till med andras svagare punkter. Samarbete på plan fungerade åt alla håll och vi var starka över hela banan. En bra dag slår vi vilket lag som helst, men om vi inte kommer upp på vår nivå, då kan det bli svårt...

Det kan diskuteras och funderas om vi borde ha valt Pixbo. Var valet rätt? Ja, det får vi aldrig veta, men det vi vet att med den insatsen i första två matcher, nej, med det spelet visade vi inte att vi är värda vinna. Samtidigt fick vi faktiskt kämpa motvind hela matchserien. Otroligt dålig flyt, stundtals kändes det att vi spelar fem mot sju, vi får lite konstiga domarbeslut mot oss, vi får ingenting med oss, det blir verkligen en ribba ut, om och om igen. Inte träffa målet från såna lägen vi annars hade gjort mål utan tveka, Rönnby får in studsmål, ingen märker att vi spelar fem mot sex över en halv minut, att Jennifer skadar sig precis på avgörande sekund... Att Gosias klubba går sönder precis när hon ska skjuta, Rönnby vänder 3-1 och gör mål, det beskriver den här matchserien ganska bra.

Sedan går det inte ta bort Rönnbys prestation, men kändes att det var fan inte vår slutspel det här. Det var någon som inte ville att vi ska vinna och gå vidare. Jag är helt säkert att bl.a. Tom har funderat hundratals gånger att vad vi kunde ha gjort annorlunda. Vet inte om det finns några svar. Känns att taktiken och tekniken har ingen betydelse så länge vi är inte riktigt där. Skönt var det ändå att vi gav oss chansen och vi gjorde en krigarinsats i den sista matchen. Men när man inte har flyt med sig... Vet i fan... Det är bara glömma, vända blicket framåt och njuta av vårdagarna innan vi påbörjar nästa resa.

Success is about having, excellence is about being.

Vi avslutar med att tacka alla i Endre som har gjort det möjligt för oss att spela i en underbar klubb. Tack alla supportar, ni bevisade en gång till att ni är Sveriges bästa hemmapublik. Er stöd betyder sjukt mycke för oss! Tack alla som har varit med på resan, men det största tack går till våra superhjälte Göran.

TACK GÖRAN! Du är den största av alla, du är den levande legenden, du är Endre! Utan dig skulle vi andra inte finnas. Tror att ingen kan sätta ord på vad du betyder för oss! Ta hand om dig och vi är helt hundra att du blir världens bästa morfar till lilla Herman. Hoppas vi ses i Södervärn nästa säsong och ta Herman med dig!

Forza Endre!

#70