Börjar bli dags...

Kom hem strax efter tre och tänkte vid halv fyra att nu ska jag sova en timme. Sen kan jag fixa lite mat, göra rehabträning och ladda om batterier. Satt alarmet till 16:30. Har tydligen någongång innan 16:30 lyckats ändra larmet till 17:00 och om det ska liksom spela någon roll så vaknade jag 17:50. Inga minnesbilder av alarmet, inga minnesbilder att jag hade vaknat och bestämt somna om, en bra minnesbild dock att jag hade kunnat gärna sova lite till. Kan bara konstatera att dom timmarna var nödvändiga.

Som sagt, åkte dagbåten hem från Stockholm och vi fick en ledig kväll och valfritt sätt att återhämta sig både fysiskt och mentalt. Hämta energi och börja omladdningen. Halva laget har varit på gymmet, vet att en del har njutit av vårsolen och friska vindar, några har varit på range och golfat och åtminstone en har (för)sovit ordentligt.

Men till helgen... Tycker nästan att Tom's kommentar till tidnningen igår efter matchen beskriver allt. "Rönnby har inte vunnit ett piss än!" Och så är det faktiskt. Vi har dock skaffat oss en rejäl uppförsbacke. Som tur bor vi på en ö där man får cykla i motvind oavsett åt vilket håll man cyklar så man kan lätt säga att vi är vana vid med lite tuffare motstånd. 

Det jag själv tycker är ganska skönt att det är vi som har gjort bort oss och inte kunnat komma upp till vår egen nivå. Det är inte Rönnby som har rullat ut oss och varit mycke bättre än vad vi är. Fredags visade vi att om vi spelar som vi ska göra, då är det inget snack om bättre lag. Igår funkade det inte helt enkelt. Bollen studsar, passningar sitter inte, vi kan inte utnyttja PP-chanserna, vi är inte riktigt där.

Börjar bli dags att falla tillbaka till grunderna och hitta vårt eget spel. Plocka fram det vi är bra på. Visa det jävla anamma med brinnande ögon, kriga för varenda centimeter med stor stolthet mot laget, Endre och sig själv. Vi vet vad vi är och hur bra vi är, nu måste alla bara ta fram det, ta ansvar och visa att på onsdag JAG vill vara den som lyfter laget och ser till att vi vinner och säsongen fortsätter. Det är ingen annan som kommer göra det. Längre går det inte förvänta att någon annan gör det. Det är DU som ska göra skillnaden. 

Det värsta som finns är förlora när man har underpresterat. Det finns ingenting värre än att kliva ur planen och tänka att om jag hade gett lite mer, om jag hade sprungit lite mer, om jag hade krigats lite mer, om jag hade haft lite bättre fokus, om, men, och... Vi ska fan se till att efter onsdagsmatchen ingen av oss kan tänka att "om jag hade..." och när alla har verkligen gett allt och spelat sin absolut bästa match, då står vi där som vinnare. 

Det är ingen slump att vi slutade trea i serien. Spelet finns och vi måste lita på oss själv. Hitta självförtroendet och slappna av. Kroppen vet vad den ska göra om vi bara ger chansen. Vi har vår chans och vi ska tag i det. 

#70