Vem är du? Jag är en glad tjej som tillhör det äldre skiktet i laget. Storasyster till Jana, och var inte rädda vi är inte ett dugg lika. Jag har nämligen en orange knapphone medan hennes är grå (för er lite yngre förmågor, är en knapphone en mobiltelefon med riktiga knappar). Och jag vet att Ewa innerst inne är riktigt avundsjuk på den! Lite av en tidsoptimist som ofta smiter in på samlingarna tillsammans med syrran bland de sista. Så man kan säga att Stella har fått lite konkurrens detta år om att komma sist. Jag har också blivit utsedd till att vara den som står för kortleken på bortamatcherna.
Jag kommer från Smultronstället Burgsvik, the place to be så att säga. Moderklubben är därför föreningen IF Hansa Hoburg. Men jag har även gjort kortare karriärer på fastlandet, bl a i ö-klubben Borgholm.
Landslagsmeriter? Ja alltså under mina alla år som spelare har jag ännu ej blivit upptäckt. Dock arbetar Gosia starkt för att jag ska bli Polsk medborgare och göra karriär i polska landslaget. Viss konkurrens får hon från Karen som pratar varmt om det norska landslaget, så man kan väl säga att förhandlingar pågår..
 |
| Den riktiga polska stjärnan till vänster, wanna-be polskan Rosel Olofsson till höger. |
Varför valde du Endre? Endre har varit en klubb som under många år varit en konkurrent, bland annat minns jag derbymötet i Södervärn för många år sen i division 1 innan de tog steget upp till superligan. Det var en häftig känsla att spela i ett ganska välfyllt Södervärn dock denna gång i andra färger. Jag har alltid velat testa att pröva på högsta ligan. När ja sen flyttade hem till öjn igen och började lira lite med Kronofogden, tyckte några där att jag gott kunde testa på lite spel i Endre. Vet inte om det var ett sätt att bli av med mig kanske hehe. När sedan Harald ringde en solig eftermiddag kunde jag inte säga nej till att provköra, vem kan säga nej till Halle.
Det känns jätte bra att spela i Endre. Jag hade förväntat mig att det skulle vara tufft, men blev nog ändå lite förvånad över tempot. Min säsong började över förväntan. Men sedan tog det stopp då jag drog av mitt korsband i knäet borta mot IKSU, det var förövrigt efter den matchen som vår segersvit började, men jag ser inget samband där inte. Så nu ser man mig mest göra konstiga övningar i gymmet. Bli inte förvånade om jag helt plötsligt kommer gående baklänges förbi er.
Har du några förväntningar inför slutspel? Jag ser verkligen fram emot slutspelet då det är mitt första, helt ärligt har det infunnit sig ett lite pirr i magen. Man känner på stämningen i laget att det är något på gång. Alla är glada och taggade.
Hur kommer allt slutas? Det känns som att vi har något stort på gång, och jag hoppas precis som Corin skrev: Slutsignalen går från domare och förhoppningsvis med resultatet av jublande Endrespelare.
#4 Rosel Olofsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar