Monday

Vilken skön, även om lite trött, dag. Klockan är inte ens halv åtta och allt för dagen är gjort. Jobba, ge intervju till tidningen (och svara till frågan som ställdes bara att va lite förjävligt), träna, tvätta, laga mat, äta you konw. Nu är det lite svårt att välja ska man se hockey (Färjestad-Modo), innebandy (Dalen-Linköping) eller kolla sitcoms (2½ Man, Family Guy, The Big Bang Theory). Livets svåra frågor.

Gårdagens match. Ja, det var en slutspelsmatch. Vi var redo att ta den extra stegen, den extra smällen, göra det extra lilla jobbet. Man kan faktiskt jobba sig in i det goda flowet, man måste tjäna sin tur. Vi vågade tro på vårt eget spel och gjorde Moras arbete svårt. Sen går det inte att neka, att vi har en väldigt ung trupp och hade flera spelare och även en tränare som fick spela sitt första slutspel i fredags. Och att hoppa in på plan i den kokande Södervärnshallen... Det är sinnesjukt, men ah så härligt!

Nu har vi skakat av nervositeten, vi har kommit in i matchen och vi vet att om alla gör sitt jobb, vinner vi. Det är också väldigt skönt att se, att det finns flera spelare som levererar utom Anna och Mallan. Issas 1+3 igår är en grym prestation, samt att även om Jennifer är en liten, smal och ibland osynligt, tar hon ett par snabba steg förbi försvaret, smäller ordentligt och fortsätter med bollen i bladet. Kompisen samlar sin utrustning kvar vid särgen när Jennifer har redan tagit avslut och slagit två returer.

Foto: Mats Persson

Men från grund och botten, jag tror att det som man kan se från den här videon, är det som gör att vi vinner matcher.

Nu gäller det, igen, att återhämta ordentligt och börja ladda inför onsdags möte. Där har vi ett otroligt god chans att knipa ett lite bättre grepp för serien. 

Om ni undrar hur vår tränare använder sina innebandylediga kvällar...

Och visst blev ni intresserade vad är den förjävliga frågan... Svaret läser ni från morgondagens tidning. Nja, jag fick en fråga "Hur känns det att vara i slutspelsbubblan?" Ja, hur känns det? Jag har inte en aning... Det är nånting som inte går att beskriva. Kanske nånting att man har fokus, och ingen fokus alls. Man äter, andas och lever innebandy. Man finns, men man finns inte. Bubblan är nånting som inte har några ord. Den bara finns.

/ #70