Klassikern

Det börjar pirra i magen. Man är nästan lite nervös, men idag får man va det. Lite svårt att koncentrera sig att jobba, men det skiter vi i. Idag är det dagen innan julafton. Årets bästa vecka.

Vaknade i morse och läste genom twitterflödet när jag åt frukost. Hittade en länk.

Vilken start på dagen! Helt underbart. Jag satt med min kaffekopp och gick genom alla dom känslor från den tävlingen. Jag får fortfarande gåshud när jag kollar straffarna. Jag kan minnas hur det kändes den där dagen.

Jag visste hela dagen att idag är jag odödlig. Under matchen var jag helt säkert, hela vägen, att vi fixar det här. Jag var helt säkert att vi kommer att vinna. Sudden, vi kommer att vinna. Straffar, vi kommer definitivt vinna den här matchen! När man är så självsäker och avslappnat att man skrattar med hela kroppen. När det är så fruktansvärt roligt att man växer en halv meter. När man helt enkelt känner att ingen kan stoppa mig idag. Helt underbart!

Tystnade i Unihoc-arenan är tio gånger bättre än bullret i den kokande Södervärnshallen. Tycker att den här börjar bli en klassikern. Jag älskar, jag älskar den här texten. Jag vet inte hur i fasiken jag har lyckats skriva nånting som ger gåshud varenda gång jag läser det. Även om det är jag som har skrivit den.


/ #70