Varelse, del 2

Varelsen, del 1


Den korta stunden känns som en evighet… och Varelsen är borta. Du vänder dig och ser den går ner trappan mot plan. Det är omöjligt att missa självförtroendet som strålar ut som fosfor i mörkret. Det är omöjligt att missa att Varelsen har bestämt sig att försvara sitt hemmaslott. Det finns ingen som kan röva bort det från Varelsen. Du nästan hör Varelsens tankar som skriker i luften ”Det här är mitt hem. Det här är mitt käraste. Ingen kan ta det ifrån mig!” 

Helt plötsligt vaknar du när hundratals människor cirkulerar runt dig och försöker hitta plats från läktaren. Massan är som en gigantisk gul-svart flod som delar sig till mindre och mindre bäck. Du följer flödet, sätter dig ner på läktaren och vänder blicken mot planen. Varelsen. Den gul-svarta Varelsen är där.

Varelsen verkar växa med vartenda andetag. Vartenda andetag gör Varelsen starkare, längre, större, kraftigare. Du känner hur Varelsen suger i sig den gul-svarta elektriciteten från luften, du känner hur Varelsen samlar i sig allt den kan. Och den djupa rösten från den oändliga tomheten ropar: ”Du är en del av mig. Din livkraft är min livkraft. Din energi är min energi. Det du älskar, älskar jag med. Varenda liten själ gör mig starkare, varenda liten bäck gör floden större. Ensam, utan dig, är jag ingenting, men tillsammans är vi allting!”