Matchdag 4

Varelsen satt i regnet. Den frös och kände sig dödlig igen. Den kände sig lite orolig. Kraften och den odödliga känslan i kroppen som Varelsen hade fått var endast ett minne bland alla andra tankar. Det fanns en motkraft som flöt avlägset i luften. Motkraften som var orange, svart, kraften som kom med den nordliga vinden. Kraften som samlade på sig allt den kunde, att kunna hugga en sista gång. Försöka hugga Varelsen, skada, döda, sno livskraften.

Men Varelsen kände den. Varelsen piggnade till, Varelsen kände sig alert. Adrenalinet började rinna i det gul-svarta blodet. Jag är förberedd, tänkte den. Jag ska inte ge en chans att bli överraskad, jag ska inte ge en enda chans att attackera mig. Jag vet att ni är där, jag vet vad som står bakom hörnet, jag vet hur jag ska försvara mig. Jag är vaken. Jag är förberedd.

Varelsen trampade runt och njöt av sin nya kropp. Dom kraftiga, snabba ben, starka axlar, stort, stort hjärta. Värmen började komma tillbaka i kroppen, och Varelsen kände hur elden i bröstkorgen vaknade i liv. Varelsen vandrade runt i luften och samlade med sig alla tankarna som riktades mot den. Kraften, viljan, odödliga känslan, glädjen. Självförtroendet. Jansson. Varelsen stannade. Jansson? Ingen av mig bär namnet Jansson. Ändå påstår alla ”JAG ÄR JANSSON”. Varelsen förstod inte, men tanken kändes rätt. Jansson kändes att vara något stort. Starkt. Något som aldrig vek sig ner, något som gav enormt mycke energi. Jansson.

Vinden från norr blåste genom Varelsen. Rysningarna kröp längs ryggraden. Med det samma Varelsen förstod att det som den var två nätter sedan, räcker inte längre. Det som hände, är endast ett skönt, kraftigt minne.

Varelsen förstod att alla delar måste fogas ihop igen. Arbetet måste börjas från noll. Finns inget som endast kan plockas med. Arbetet måste göras igen. Men Varelsen hade minnen kvar. Minnen om hur allt skall byggas. Hur allt skall göras. Hur alla delar möter varandra, hur bitarna sitter ihop. Minnen hur det skall kännas i kroppen och hjärtat, minnen hur det känns att vara hel igen.

Varelsen började samla ihop sig. Del efter del, skruv efter skruv, enhet efter enhet. Hoppas jag har fått allt med mig, tänkte den. Varelsen reste sig, trängde sig in i flygplanet och somnade.