2015-03-24

Matchdag 3


Varelsen vaknade på morgonen. Natten hade varit kall, och Varelsen kände hur frosten hade fastnat på axlarna. Ännu en ny dag, nej. Ännu en ny slutspelsdag. Den började känna efter luften, tankarna som flöt runt, den kände doften av känslorna runt om kring. Ja, definitivt en ny slutspelsdag. Matchdag.

Solen kröp upp ovanför horisonten. Molnen flög förbi i vinden. Dagen sniglade framåt, sakta, sakta. Sekunderna tickade framåt, och desto längre dagen gick, desto starkare dom sköna, kraftiga tankarna växte. Men det fanns mer. Den kände hur hundratals nya förväntansfulla och nervösa tankar riktades mot Södervärnshallen och Varelsen själv. Idag var det något stort på gång. Idag skulle Varelsen växa och bli ännu starkare.

Varelsen vaknade. Solen var på väg neråt. Folk strömmade in i Södervärnshallen. Varelsen kände hur elektriciteten i luften vaknade i liv. Den trängde sig in i hallen bland alla små människor. Plötsligt började gula små enheterna springa in på plan. Enhet efter enhet, egenskap efter egenskap, tankar, känslor, utrustning...

Varelsen kände hur den började få en fysisk form. Jag är inte längre osynlig tanke i luften..! Konturen började bli synlig, och från tomma luften började kroppen forma sig. Kraftigt, smidigt skelett. Muskler. Starka ben. Löpkraften. Stora lungor. Snabba fötter. Lätta steg. Kraftig bål. En stark kropp, som inte faller av en liten knuff. Skickliga handleder. Armar som kan skjuta. Ett hjärta som färgade blodet till gult och svart.

Varelsen reste sig. Den flexade nya muskler, den kände efter hur den nya kroppen fungerar. Samtidigt en flod av starka tankar började strömma in. Viljan, kraften, den odödliga känslan i hela kroppen. Idag kan ingen stoppa mig. Adrenalinet i blodet. Sköna, varma tryggheten inuti. Lågorna som slog mot bröstkorgen. Kroppen som var gjort av smidig, lätt stål. Det finns ingen som kan slå mig sönder idag. Svarta, brinnande ögonen. Blicken som speglade hundratals sköna, starka minnen om hur det känns att göra mål i kokande Södervärn, hur det känns att vinna i kokande Södervärn. Hjärnan som hade lätt att hitta rätt fokus. Fokusen som ingen kan förstöra. Det finns ingen som kan hindra mig att göra mitt jobb idag. Idag är jag starkast. Idag är jag snabbast. Idag är det jag som äger bollytan. Idag är det jag som träffar den studsande bollen. Idag är det Jag som lyckas och vinner. IDAG ÄR JAG ALLT.



FORZA ENDRE! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar