Det närmar sig...!

Vi trummar på! Nu har vi laddat om och ställt siktet på Pixbo. Vi körde en bra träning igår med övningar, fart och en gästfemma att kunna trycka på ordentligt på tvåmål. Lite tunga ben och trötta huvuden var det, men bra att få en ordentligt genomkörare och få sista skiten ur kroppen. Idag blev det lite kortare och lugnare träning med mer snack, några korta övningar och speciel teams.

Vi har kollat videor, analyserat Pixbo rakt genom och snackat hur vi ska lösa nya problem som kommer ställas mot oss. Måste påminna jämt att det är ny motståndare, ny serie, nya utmaningar och det gäller att kunna ställa in sig snabbt och försöka mata in så mycke data att man känner att man har någon känsla av att vad man kommer få möta. Observera, analysera och anpassa dig. Gör det snabbt!

Blir en spännande resa att spela semifinaler. Grunden är samma, men ändå inte. Vi har redan nått något, vi har redan vunnit något, men vi har inte vunnit någonting annat än några matcher till. Man ska inte vara för nöjd, man ska inte känna sig mätt. Tvärtom. Man borde känna sig ännu hungrigare, och ännu mer sugen att göra ALLT att ta sig vidare. Belöningen är ännu större, ännu sötare, men vägen dit kommer bli ännu tuffare.

Pixbo har fått vila några dagar mer, men ahh, vi har frächare minnen. Bättre minnen och känslan i kroppen vad det krävas att kunna vinna. Samtidigt känns det väldigt lockande att få spela minst en match till framför hemmapubliken och fullsatt IMA. Bara tanken av lördagen ger så sjukt mycke energi att man hör hemmapubliken hela vägen till Göteborg och Wallenstamshallen.

Du vet vad det krävs. Du vet hur mycke du behöver jobba, slita, offra. Du vet att det som du gav i söndags finns inte längre, du måste skapa magin igen. Och igen. Men det blir lättare. Blunda, och känna hur du står i IMA. Hör hur publiken klappar *klapklapklap*. Känn hur du täcker skott, och hela hallen jublar. Du får kontroll på bollen, springer framåt, ser din kedjekamrat på andra sidan. Se hur målvakten sitter långt in och du ser en stor lucka i nätet. Dit, dit ska jag skjuta. Bollen flyger, i slowmotion, och du ser hur nätet rör sig. Bollen är i mål. Adrenalin rusar i blodet, hallen exploderar. Helt j*la underbart! Njut, njut av den känslan. Och den känslan, den finns i varenda kropp. Varenda Endre-spelare har den känslan i kroppen och vet hur det känns. Bara öppna burken och sug in den. Stora och starka. Hela vägen till Göteborg och hem. Stora. Starka.

#70