Solen var på väg
neråt, skymningen kröp framåt, framåt, som alla kvällar hittills. Mörkret tog över,
och farfar gick in i sin lilla kåk efter dagens arbete. Huset stod nära stranden
och var man tyst, kunde man höra vågorna slå mot kalkstenen. Farfarn satt sig
ner på stolen han alltid satt. Han gillade att sitta vid köksbordet, framför
fönstret och blicka mot havet. Kaffekoppar stod kvar på bordet från dagens
besök. Barnbarnen hade varit på besök och för en gångs skull stannat kvar på
fika.
Det var kallt
inne, vinden hade blåst från norr hela veckan, och hittat vägen in i inte
längre så tätt hus. Men det var hans hus, hans liv, hans hem. Vid havet, och
hade stått där genom alla höststormar och varma sommardagar. Han var nöjd, så
varför kunde inte resten av världen vara nöjd också? Låta den gamla gubben hålla
världen på sin bana.
”Kära lilla barn.
Livet är inte lätt. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra, men man kan
inte stanna och sluta gå framåt. Vad skulle livet vara utan utmaningar? Hur
lyckliga skulle ni vara om ni fick allt utan att anstränga er? Hur roligt
skulle det vara, om du aldrig behövde lära dig något nytt? Aldrig göra misstag,
och lyckas alltid med första försök? Den äkta glädjen kommer när du lyckas med
något du har aldrig lyckats tidigare. När du överraskar dig själv att göra
något du aldrig trodde på. Glädjen när du själv har gjort något stort, det är
en glädje ingen kan ta ifrån dig.” Ett av barnen bröt mellan. – Men farfar… det är så hemskt att misslyckas!
Man blir så ledsen och frustrerad, och det gör så ont… Jag vill inte må dåligt.
Det är så jobbigt att ge allt och misslyckas och inte få något tillbaka…
”Jag lovar att ni
kommer misslyckas. Jag lovar att ni kommer göra fel. Och det kommer göra ont.
Men vet ni, det som gör mest ont, är det mest viktigaste för dig. Gör det inte
ont, då var det inte värt något. Men lyssna på mig, jag lovar att det som är
värre än att misslyckas, är det när man inte har gjort sitt allt. När du
misslyckas och tänker ”Tänk om jag hade…”. Varför gjorde du inte det när du hade
chansen? Därför att du inte orkar, därför att du har någonting annat att göra,
därför att du är lite trött? Då är du inte värd att lyckas…”
”Vill du något,
måste du ge bort något. Vill du nå något värdefullt, offra något likvärdigt.
Och även om du inte når målet, har du förhoppningsvis lärt dig något på vägen. Du
måste ha gjort något bra att komma framåt, och gör du fel, då har du åtminstone
försökt. Gör du ingenting, får du ingenting. Och vet ni, efter varenda sömnlös natt
kommer morgonen, och till slut kommer natten du sover gott och vaknar till en
härlig morgon när allt är bra igen. Om du aldrig ger upp, kommer världen
tröttna på dig till slut och ger dig det du vill… Men till dess, fortsätt ge.
Ge allt du har, annars kommer du aldrig få något.”
Det var tyst runt
bordet. Kaffet hade svalnat i koppen. ”Jaja, slut på föreläsningen. Upp och
hoppa, gå och gör något vettigt med era liv!”
Farfar följde
barnen hela vägen till bilen och vinkade iväg dem. Precis innan sista dörren
stängdes ropade en svag röst ”Tack farfar, jag vill va som du!”
-
Tiden tickar
framåt, jorden fortsätter snurra runt solen, vi blir en dag äldre varje dag och
dagen man aldrig trodde skulle komma igen, är här! Massgaisten veinar ute,
snöflingor och den härliga vårsolen brottas om luftutrymmet, innebandysäsongen
lutar mot sista slutet och Bubblan är precis runt hörnet! Ni vet vad som väntas
här..!
Nya ändringarnas
vindar har blåst över Östersjön och det som ingen trodde på har hänt. Gotland
har fått en ny fin Arena som får känna på sitt första slutspel någonsin! Ett
fullständigt lyft för idrotten på Gotland, för Endre och publiken. Med glädje
har vi fått uppleva under säsongen hur det är att spela i IMA med vår kära
publik som har hittat till skogarna på P18. Med publiken som leder SSL:s publikliga överlägset och vågar även påstå att vi är på väg mot klubbens bästa publiksnitt någonsin..?! Dags att förbereda sig mot det
bästa och fräschaste slutspel någonsin!
Du hänger väl med
i den historiska bubblan och bygger slutspelsmagiken med oss..?!
FORZA ENDRE!
#70
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar