Ni har väl inte missat artikeln om världens bästa Halle i dagens GA. Ibland är han ju lite pain in the ass på läktaren och man försöker prestera på planen och allt man hör när man tabbar sig lite är ett avgrundsdjupt vrål i stil med: NAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!!!!!!!!!!!!!! FAAAAAAAAAAAAAAAN!. Men efter att jag gav honom en mördarblick from hell från min backplats någon match i höstas så har han hållt sig relativ passiv där i sin trapp. Eller så passiv som Harald Hoffman trots allt kan hålla sig. Gud, han blev skraj på riktigt efter den där kolsvarta blicken....HEHEHEHEHE...mission completed. Nej, men allvarligt så var det där bara en liten parantes. Har aldrig skådat en sådan eldsjäl som Halle och han är helt klart en av männen i mitt liv. För utan honom (och Göran) hade jag inte tillbringat de senaste sex åren på en ö. Åt honom kan man garva tills man kräks och man kan vara tonårssur på han som om det vore ens egna irriterande farsa. Även om alla inte förstått det så är han hård men rättvis under det där eldsjälsskalet. De som förtjänar det får hans uppskattning. Det finns bara ett sätt att göra honom riktigt lycklig och det är att hela tiden vinna nästa match. Då blir han tårögd och jag offrar gärna en arm för att få se glittret i hans ögon igen och igen.
HALLE, DU ÄR FETT GRYM. Endres egna Bridget Jones!
HÄR kan du läsa artikeln.
/Eva Didriksson #6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar