Jag lider av ett allvarligt, smittsam sjukdom. Den är så farligt att den smittas genom även dataskärm (eller iPhone-skärm). Snart börjar du känna symptomen som kan vara t.ex. hög puls, brinnande känsla på insidan, nedsatt koncentrationsförmåga, rysningar, rastlöshet, den pirriga känslan i kroppen, myror i hjärnan, you name it. Ni fattar väl vad jag snackar om? Den otroliga slutspelsepidemin har landat på ön och desto närmare Södervärnshallen och fredagen kommer du, desto värre blir symptomen.
Jag satt i bastun på morgonen (äkta finskon bastar även på morgonen!) och genomförde lite tanketräning om fredagens match. Jag kommer alltid minnas när vi spelade hemma mot Iksu och hallen var fullsatt redan när vi började uppvärmingen. Flera hundra människor klappade oss igång i takt med Mjölk-rappen. Hanna Sihlman styrde upp klacken som var otroligt bra. Den euforiska adrenalinfyllan som fyller hela kroppen och själen.
Publiken ger oss energi och lyfter upp oss. Publiken som jagar oss på spåret i regn och slam, tvingar oss att springa lite till, lite snabbare, ignorera mjölksyran som fyller kroppen. Bara den känslan när vi springer in på planen och när man själv förstår att shit vad mycket folk det är! Bara den känslan när man får hoppa in på planen på line-up:en och alla 1300 hejar bara till mig. Bara den känslan när vi gör mål…
Nu måste jag sluta skriva om det här, jag ryser som fan och får gåshud… Ni fattar väl vad jag är ute efter?
Ge mig fredag! Den underbara fredagen som kommer bli någonting vi alla kommer minnas resten av våra liv. Avslutar med liten dos av pure awesomeness:
HÄR!
/Liisa Kokkonen #70
mycket bra skrivat! Nu kö- ör vi!!!
SvaraRaderaJag tror jag är smittad. Tagga till tusen så jag blir frisk efter fredag!
SvaraRaderadet var faktiskt mot just kais mora som jag sjöng i klacken. den femte, avgörande matchen i kvarten för två år sen, och då vann ni. och jag kommer finnas på plats imorn med. varför ändra på ett vinnande koncept? ja precis. lycka till!
SvaraRadera