Har lite svårt med fokus just nu. Sitter på jobbet och borde väl få ett och annat gjort. Dragit i mig tre koppar kaffe sen tio. Borde rensa upp lite och så eftersom morgondagen försvinner. Träningen igår går väl inte till historien som den bästa och mest fartfyllda i Endres historia. Man höll väl helt ärligt på att bryta ihop några gånger för att man ville så mycket. Men vad gör det. Skit samma. Materialare/busschaufför/psykolog/sminkös Myrta sa att det är bra att göra en skitträning innan en viktig match. Då tvingar man sig själv att skärpa till sig när det väl gäller och man koncentrerar sig mer. Jag köper det rakt av utan prutning. Vi kom också fram till att planen i Slite nog inte var så stor. Eller den är bredare men typ kortare än Södervärn (?). Joakim Sjöstrand i Helsingborg, skulle du kunna svara på detta eller helt enkelt bege dig till Slite och mäta. Du har ju en sån där mätgrej man springer med, visst? Skitsamma. Vi i Endre är så grymma så vi kan spela på vilken plan som helst. Jobbigt att spela i ett lag som är så beroende av det. När man kommer till bortamatch och börjar stega, tar fram linjalen, kör några ekvationer, kliar sig i huvudet och ba...neee, men detta kan inte stämma!..mäter om och inser att planen diffar. Ger man upp redan där undrar jag? Ok, vi släpper det där töntiga ämnet nu.
Om några timmar samlas Endre och gänget vid båten Det känns lite som dagen innan julafton. Har gått och väntat i en evighet på att morgondagen ska knacka på dörren. Man är förväntansfull. Absolut inte nervös, rädd eller spänd. Detta ska bara bli så fantastiskt jävla roligt. Vi har kämpat, slitit, hatat, älskat krigat, varit glada och varit ledsna. Men nu är vi redo. Typ. Fuck off, nu kör vi!
Precis som Göran säger: Det är få förunnat att få spela slutspel.
/Eva Didriksson #6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar