Matchen i måndags är inte så mycket att orda om. Vi spelare ju alldeles strålande och sedan i mitten av andra vet jag inte riktigt vad som häner. På något skrämmande sätt känns det som att vi blir passiva, slutar tro och framförallt slutar slita, kämpa och jobba för varandra. Är det något man inte ska göra mot den malande massan IKSU så är det detta. För att över huvud taget ha i ett slutspela att göra så måste man sätta hårt mot hårt. Det går liksom inte att slå av på takten sista kvarten. I början spelade vi aggresivt, kontrade snabbare än blixten och jobbade så svetten spröt. Sen ska man ju tillägga att IKSU inte var helt med i inledningen. Det kan man ju kanske förstå då de gått igenom kvartsfinalserien med en nivå i höjd med träningsmatcher. Vi var liksom inne i skiten från start. Nu gäller det bara att ladda om. Plocka med sig första halvan av matchen och på fredag kliva på tåget igen. För oj så vi hade dem då. Vi vet sedan tidigare att det går att göra precis vad som helst i ett slutspel. Alla kan slå alla. Sista ordet är inte sagt.
NU KÖR VI!
/Eva Didriksson #6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar