Jag är ordförande Harald Hoffmans, för en del av er, okända dotter. För jag utgår från att ni känner till hans andra döttrar, blogginnehavaren Eva Didriksson, Maria Jakobsson, Emma Järlö och de andra i Endres A-lag. Många döttrar har han! Det som bland annat skiljer mig från de andra tjejerna är att jag inte står på plan i Södervärnshallen med gulsvarta kläder. Men, det har hänt, och det var så pappa började sitt fanatiska engagemang i Endre IF. Själv säger jag gärna: Jag har spelat innebandy i ett lag som är i elitserien.
När det blev klart med slutspelslagen och datumen var det inget annat jag kunde göra än att kontakta Destination Gotland och boka in en biljett hem. Pappa skulle nog inte ens tänka tanken att jag inte skulle komma hem och erbjuda min hjälp. Min främsta uppgift är att ta hand om domarna, ett uppdrag jag tar på största allvar. I regel är det två män som kommer, och då är väl tanken att det ska vara roligare för dem att mötas av Halles dotter än Halle själv på flygplatsen! Jag ska inte avslöja för mycket, men jag kan inte förneka att det används en del charmknep såklart..
Så vad tänker jag om slutspel? Ja, först och främst försöker man ju lugna pappa och vara till lags, och jag tänker alltid att han hetsar upp sig så ofattbart mycket. Men, när det är dags för match så börjar min svett rinna, pulsen slå och fokus är totalt. Jag märker helt enkelt att jag inte är så olik min far trots allt. När första slutspelsmatchen började i fredags kan jag säga att jag kände mig nästan hög, märkte att jag inte andades riktigt klokt och att det faktiskt är det bästa sportscenariot jag vet. Inte OS-guld till Sverige på TV, inte Kalmar FF på Fredrikskans eller travet på Skrubbs i Visby en sommardag.
Det bästa är Endre IF i slutspel i Södervärnshallen en fredagskväll. Vi ses på fredag!
/Emma Hoffman, dotter till Herr Ordförande Harald Hoffman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar