Motståndarkoll: Pixbo

Börjar bli dags att blicka framåt och börja bekanta oss till semifinalmotståndet Pixbo Wallenstam, aka rävarna från Göteborg.

Pixbo har gått som tåget, ångat på och vann serien med två poängs marginal till IKSU. 23 vinster av 26, alltså endast tre förluster varav två i sudden och endast en förlorat trepoängare. Minns ni vem som åkte till Göteborg och snodde en 3-1 vinst från rävarna och rappt åkte hem igen? Sedan gjorde Pixbo ett likadant besök i januari hos oss och snodde dom tre pong tillbaka, men vi är det enda laget som har gått plus (på målskillnad) mot Pixbo i år.

Anmärkningsvärt är nog endast 61 insläppta mål på 26 matcher. 2,3 insläppta per match är en snitt man bara kan drömma om! Vi har släppt in nästminst mål med 81 i 26 matcher vilket ger en snitt på 3,11. Kan inte gnälla om det, men man kan inte bortse att den defensiva balansen i Pixbo är världsklass. Sedan kan man börja fundera hur Pixbo har lyckats med det, och hur kul det är att spela innebandy när ordet "burskydd" dyker upp som svamparna efter regnet. Å andra sidan, i detta sport gäller det att vinna matcher och göra ett mål mer än motståndaren. Lämnar man inte bollen till andra och försöker döda matcher genom att tröttna ut motståndaren, så visst. I år gav det seriesegern och man kan bara fundera hur långt det räcker? Det finns visst ett ordspråk "offensiven vinner matcher, defensiven vinner mästarskapen".

Släpper man in ca. 2 mål per match, så räcker det att göra 3 mål framåt. Pixbos anfallspel bygger mycke på kontringar och dom har några riktigt vassa spelare framåt. Forwards som springer som små terrier, en powerforward i Sara Helin och en spelare som är absolut världskalss, tjeckiskan Eliska Krupnova. Backen Isabell Krantz om har gjort en jädrans massa mål på powerplay med sin backskott. Kan inte heller avsluta utan att nämna Sara Hjorting som gjorde en kanonbra VM i vintras och är en av bästa målisarna i serien.

Blir en spännande utmaning att få möta Pixbo flera gånger och kolla vad våra hjärnor hittar på att kunna knäcka den tuffa nöten. Vi har tränat på fem matcher att stänga ner kanske seriens vassaste kontringslag och lyckats med godkända betyg, så där känner vi åtminstone starka och förberedda.

#70

Unikt

Vaknat efter en mycke rastlös natt till en fin, solig vårdag på vår underbara paradisö! Snacka om att bli sugen att gå ut och springa kvartsfinaler ur kroppen och börja ladda om mot nya utmaningar.

Kunde inte riktigt somna igårkväll (kanske pga sockerfylla efter jag försökte kämpa i mig lite påskgodisar utan att lyckas särskilt bra. Har typ 85% av godispåsen kvar. Man kan inte va duktig på allt.) Surfade lite på nätet och kollade slutspelsresultater från Finland. Den sista kvartsen på damsidan blev också klar igår och det är väl Classic, SB Pro, NST och PSS som är vidare i semin.

Jag vet att man ska inte jämföra siffror rakt av, det är mycke som påverkar och spelar in. Efter gårdagens lyckorus är det ändå lite intressant kolla på publiksiffror, både i Sverige och Finland. Vilken tryck det är i Finland..! 100, 92, 60, 181, 289, 113, 320, 415. Alla fyra kvartsfinaler tillsammans, 13 spelade matcher, publiksiffra sammanlagt ca. 2100. Plockar man bort gårdagens femte avgörande mellan PSS-KooVee som tog en överkörare på publiksiffror med 415 (NST hade i sin tredje match dryg 300 pers), så landar man på 1700. Ehh... You see the connection? Snacka om ett unikt innebandyintresse på Gotland? 

IKSU - Karlstad serie (3 matcher) 1248, snitt på 416.
Pixbo - Uppsala serie (3 matcher) 1057, snitt på 352.
Kais Mora - Täby serie (5 matcher) 2279, snitt på 456.
Endre - Rönnby serie (5 matcher) 4815, snitt på 963.

Alltså fattar ni att vi lever i helt eget universum här på ön? Man kanske kan också få en liten hint varför det är så många som har flyttat till Gotland, fastnat och slutat sin karriär här, inte velat flytta igen och spela för nån annan klubb nån annanstans..? Svårt att smälta in att det är typ bara vi få här i lilla Endre som får uppleva sånt här som en kvinnlig innebandyspelare? Det är inte heller samma sak att spela typ VM framför 3000-6000 pers när det inte är ditt publik. Givetvis det är många som hejar på dig, och på hemma-VM är det typ alla som hejar på ditt lag, men det är ändå inte ditt publik som följer dig hela säsongen år efter år. Man saknar den där personliga kopplingen som ger så sjukt mycke extra.

Jaja, vi är en liten isolerad ö (speciellt då när färjan och/eller flygen är inställda pga höga vågor, hårda vindar eller dimma), men vi är inte mer än ca. 57k på ön. Svårt att locka folk från grannkommunen att komma kolla på en match, och visst, det finns ingenting annat att göra på helgerna än att hänga på IMA, men vadå. Vi är så lycklig lottade!

Bara konstaterna: Välkommen till Gotland Pixbo. Vi älskar det här!

#70

1710

Har suttit snart en halv timme med min pasta och köttbullar. Man bara njuter och flyter runt i en egen bubbla. Hittar mig själv med ett leende upp till öronen innan jag kommer ihåg fortsätta med maten.

SÅ JÄKLA UNDERBART! Orden räcker inte till. Spela framför 1710 personer. Köra över motståndaren med sju mål och känna sista 6 minuter av matchen att fan vad vi har det här. Fan vad vi har det här, vi ska sååååå vinna den här matchen! Kopplar på hörseln och låter applåder sjunka in. Kopplar på alla sinnen och låter kroppen suga in all energi från hallen.

Vilken härlig dag för drakar. Skinande sol, 12C varmt och en stormande vind. Kändes att det är bara låta vinder greppa oss och lyfta mot nya höjder. Känna publiken i ryggen, känna hur dom sprider energi till oss. Tror det finns inte en enda Endre-spelare som har känt mjölksyra i benen, trötta i huvudet eller känt att man hinner inte i kapp. Vi är där, hela jävla tiden. Snabbare, starkare, smartare, tuffare. Vi är där, och när det blir en snedstuds till en, finns det någon annan som reder upp situationen. Vi är där för varandra, bailar ut andras misstag och visar att tillsammans är vi starka.

Idag ska vi njuta. Idag ska vi vila och äta påskgodisar. Idag tackar vi 1710 gånger för er som lyfte oss till semin!

Imorn är det ett nytt jobb som gäller. Imorn börjar vi ladda om och förbereda oss för rävjakten som startar på torsdag. Imorn är det full fokus framåt. Tills dess, NJUT!

#70

#ForzaEndre

Drakarna lyfter i motvind.

Att vi skulle vara det laget av oss två som skulle få spela kniven mot strupen på riktigt, inte det man hade önskat sig, inte det man hade förväntat sig. Men kanske det är den rätta vägen för oss? Vem vet. Imorn vet vi. Och att första ödesmatchen skulle dessvärre vara en tv-match. Något ytterst märkligt statistik från tv-matcher när vi senast hade vunnit en sån... 2011? 2012? Typ något sånt. Vilken härlig utmaning och kunna bevisa till oss själva att det är bara det... statistik. Statistik som säger mycke, men inte allt!

Såååå fruktansvärt besviken var man efter tisdagens torsk, och så fruktansvärt stolt efter gårdagens vinst. Att gå in och köra, bara gå in och göra jobbet, så jäkla skönt! Rönnby är ju slutanalyserat, vi vet vad dom har, vi vet vad dom går för, nu är det bara upp till bevis och göra det vi skall. Helt hundra att vi kommer få möta en hemskt taggat och desperat lag som försöker förstöra allt dom bara kan. Vi har redan gjort en måste-match, och lyckats. Har du gjort det en gång, då kan du fan göra det hur många gånger som helst!

Jag fick en fråga om söndagens avgörande på tv-intervjun igår och fick höra efteråt att leendet hade bara spruckit hela vägen upp till öronen. Att få ännu en chans att spela en till match. Att få göra det hemma, göra det framför människor som bryr sig om oss och tror steenhårt på oss. Det är en jäkla kraft man har i ryggen. Oh, gud vad man älskar såna här lägen. Och redan nu, tidig lördagkväll har 1100 sittplatser blivit sålda. Oh herre min... Södervärn är Södervärn och ingenting kan slå kära Södervärn, men känner att här kan vi skapa något helt eget som kommer bli så sjukt jävla häftigt!

Satt på flyget igår till Stockholm och gick genom en inre kris under korta 35min. Från nervöst till hopplöst, från osäkerhet till ett jävla anamma tills man bakade fram tanken "det enda jag vill att jag kan känna mig stolt efter matchen". Kände att stundens allvar hade fallit över hallen, och då möter man en retande rastlös Söder i korridoren och möter hans blick. Blicket som ger en flashback från Eva Didrikssons blick i det förflutna. Blicket jag aldrig glömmer, blicket som eldar upp hela hallen. Det är inte bara vi, just nu, utan det är VI, vi som är, vi som har varit och ni som kommer efter oss. Magin av Endre-hjärtat. Det är bara lämna all börda man bär med sig, känna hur kroppen kristalliseras och låta tankarna bli glasklara, känna värmen fylla hela kroppen, och bli redo att offra allt man har och står för.

Och finns det någon mäktigare känsla än att känna sig så stolt att hjärtat spricker? Att gå in och lämna allt, allt, på plan och hoppas att det räcker. Det räcker när det är 24 som gör det. Det räcker först då när vi gör det tillsammans. Vilken klyscha, men ahh vilken skillnad...

Vi ses väl imorn?

#70

Djupa dalar, höga toppar...

Som att åka på känslornas berg- och dalbana. Allt mellan himmel och helvete i koncentrerad form under en kort period. Man vet inte riktigt hur ska man va, helst ville man nog inte va alls.

Enorm glädje. Adrenalin. Stolhet. Man andas den elektiska luften och känner hur man bara växer och blir starkare och starkare.

Enorm besvikelse. Frustration. Den fruktansvärt hopplösa känslan att man springer i vatten. Kommer inte nånstans. Oavsett vad man gör så går det inte.

Känslan att man har misslyckats. En stor lättnad att ingenting är slut än. Vi har en chans att göra om, göra bättre, rätta till våra fel och köra järnet. Tvekan om att det kan hända vad som helst. Lyckan att veta att det kan hända vad som helst.

Inre konflikter, en jäkla åskstorm när kallt och varmt slår mot varandra. En pytteliten människa som försöker reda ut och handplocka dom rätta tankar, dom rätta känslor, hitta styret och få skeppet i hamn.

Någonstans, långt inne, utanför stormets räckhåll, finns det ett litet röst, ett starkt röst, ett röst som kommer aldrig dö. Du vet vad du skall göra. Du vet vad är det som gäller. Du vet att du kan göra allt, allt och lite till, men inte mer. Du tror på det här. Du vet att du kan. Du lever för att få leva såna här stunder. Du är bäst när det gäller. Så länge du går ut och ger ditt allt, lägger hela ditt hjärta på spel och lämnar där ute, du har gjort ditt. Det är det du behöver göra. ALLT DU KAN. Inget mer, inget mindre. Allt. Och allt efter det, det är inte längre upp till dig. Det är upp till alla andra. Lita på att alla andra gör sitt allt. Lita på att alla andra vågar slå all in och kriga för det. Och det är först då man börjar kriga, när man kan förlora allt. Våga, det är den enda vägen.

Och varför inte? Vad har man att förlora? Allt kommer ta slut nån gång, solen kommer gå upp dagen efter oavsett resultatet. Men vore det skönt att ändå känna att du gav hela ditt hjärta, varenda lilla bit, och se till att inte behöva ångra sig efteråt? Det är väl oftast det man inte gör det man ångrar mest. Vilken lycka att ha den chansen att få göra om och spela en match till? Göra det man inte gjorde sist.

Det är bara gå ut och köra järnet. Våga. Lämna tvekan hem, ge dig själv chansen att vara den aboslut bästa du kan bli. Spela för dig själv, bevisa dig själv hur stor du kan va. Våga vara hjälten.

#70

"I Endre finns det bara två spelare"

Vi flög hem igår på morgonen. Vaknar till kaptenens "10 minutes to landing". Öppnar ögonen, ser en mörkblå hav, djupblå himmel, gröna, karga ön med skinande sol. Som man skulle landa till en paradisö...


Söndagens match är historia, även om det svider att förlora i sudden när man fått några chanser precis innan. Men som alla vet, i sporten är allt möjligt. Ibland går det, ibland går det inte. Man vinner med dåliga matcher, man förlorar med bra matcher, dom stora torskar mot små, små skräller och går hela vägen mot alla odds. Hur än det blir, är det VI just NU som är det viktigaste.


"Man måste vara stark i sin tro" sa Jocke Sjöstrand på frukost på måndagmorgon. Han hade krångel med sin dator och Sideline och lyckades inte dela videor till oss som han hade tänkt sig. Va stark i din tro, så går det. Videorna fick vi under förmiddagen igår, så han har nog besökt Sideline-tempel och bett hjälp från goda gudar.


Corin och Soffan hade haft en diskussion på jobbet igår. Corin hade visat en bild till Soffan och frågat "Ser du? Ser du skillnaden?" Bilden är ganska liten och långt ifrån, men när man granskar ordentligt och letar efter skillnader mellan de svarta och orangea, ser man det till slut.

Längst bort i bilden ser man vår bänk som står upp, vill hoppa in på plan, vill vara delaktiga, vill visa att vi är här tillsammans. Visa att tillsammans är vi starka. Tillsammans gör vi jobbet, vi sliter för varandra, tillsammans går vi hela vägen. Västerås -tidningen hade skrivit att i Endre finns det endast två spelare. Kanske man ska erbjuda ett par glasögon till nästa match så att dom skulle se hela vägen till vår bänk..? Vadå två? Jag ser bara ett, och det kallas för LAGET.


Kom och visa, att tillsammans är vi starka! IMA 19:00 idag på tisdag!


Forza Endre!


#70

Gameday 2

Det finns inte mycke man hinner göra på 1,5 dygn. Äta, sova, äta, tvätta, äta och sova lite till. Och då är vi där igen!

Pirrigt i kroppen. Vaknat timme innan larmet går. Lite orolig magkänsla inför dagens match. Hur kommer det bli idag? Vad har dom hittat på? Vad har vi hittat på? Har vi lyckats förvara flowet från förrgår? Rastlöst är ordet. Hur lyckas man spara energi så mycke som möjligt? Kan du slå av och slå på när det behövs? Kan du göra en optimal laddning igen? Hur påverkas du av allt resande?

En på läktaren hade skrattat åt vår bänk typ hela matchen. Det fanns några sjukt övertaggade tjejer på bänken som inte hade suttit en sekund under matchen. Så länge man presterar på plan går det bra, men hur länge räcker energin? Har man käkat tillräckligt så att lagret är fylld till tisdag igen?

Vem ska lyfta sig idag? Vems nerver håller hela vägen? Vems tålamod drar längsta strået? Vem har det bästa diciplinet i gruppen? Vilka lyckas utföra den givna taktiken på bästa sätt? Vem reagerar snabbast på ändringar som sker?

Många frågor, och nästan allt handlar om det mentala spelet. Det slutspelet handlar om. Träning har gjorts, nu är det dags att plocka frukten och kolla vem som hade godare äpplen i sina träd.

Vem vågar vara hjälten?

#70

Gameday 2

Det finns inte mycke man hinner göra på 1,5 dygn. Äta, sova, äta, tvätta, äta och sova lite till. Och då är vi där igen!

Pirrigt i kroppen. Vaknat timme innan larmet går. Lite orolig magkänsla inför dagens match. Hur kommer det bli idag? Vad har dom hittat på? Vad har vi hittat på? Har vi lyckats förvara flowet från förrgår? Rastlöst är ordet. Hur lyckas man spara energi så mycke som möjligt? Kan du slå av och slå på när det behövs? Kan du göra en optimal laddning igen? Hur påverkas du av allt resande?

En på läktaren hade skrattat åt vår bänk typ hela matchen. Det fanns några sjukt övertaggade tjejer på bänken som inte hade suttit en sekund under matchen. Så länge man presterar på plan går det bra, men hur länge räcker energin? Har man käkat tillräckligt så att man lagret är fylld till tisdag igen?

Vem ska lyfta sig idag? Vems nerver håller hela vägen? Vems tålamod drar längsta strået? Vem har det bästa diciplinet i gruppen? Vilka lyckad utföra den givna taktiken på bästa sätt? Vem reagerar snabbast på ändringar som sker?

Många frågor, och nästan allt handlar om det mentala spelet. Det slutspelet handlar om. Träning har gjorts, nu är det dags att plocka frukten och kolla vem som hade godare äpplen i sina träd.

Vem vågar vara hjälten?

#70