Sagan är inte slut än...

Alla sagor slutar inte lyckligt. Sagorna som slutar inte lyckligt, skrivs aldrig. Vi får alltid bara läsa om hjältarna som lyckades, människor som blev hjältar, stora framgångsrika happy ending -sagor. Vi läser aldrig dom sagor som slutar bittert, surt, sagor som borde ha fått en annan slut.

"It's like in the great stories Mr. Frodo, the ones that really mattered. Full of darkness and danger they were, and sometimes you didn't want to know the end because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end it's only a passing thing this shadow, even darkness must pass. A new day will come, and when the sun shines it'll shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you, that meant something even if you were too small to understand why. But I think Mr. Frodo, I do understand, I know now folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn't. They kept going because they were holding on to something." -Samwise Gamgee, Sagan om Ringen

Lyckliga är vi när vår saga är inte slut än. Vår saga fortsätter, och vi har fan så mycke mer att ge. Vi är inte klara än. Bergen är lika stor som det var innan, men vägen är kanske lite brantare. Det dock är ingen anledning att sluta kliva, ingen ursäkt att sluta tro. Ett steg i taget kliver vi bergen, tillsammans. Vi vet att vi kan, vi vet att vi måste, vi vet att vi ska vara bättre än någonsin. Alla måste kliva uppåt, alla måste ta steget framåt, ingen får falla bakåt. Det är då vi är starka, det är då vi kommer att lyckas. Vi behöver flyt, vi behöver ha marginalen på vår sida, och vi kommer inte få någonting gratis. Att få bollen studsa åt vårt håll, den studsen måste vi jobba fram, vi måste tjäna den studsen, och när den då kommer, då jävlar.

Det enda vi kan se till är att vi gör vårt jobb. Jag gör mitt, du gör ditt och vi tillsammans gör vårt. Vi ska se till att göra säsongens bästa match imorn och hoppas att det räcker. Vi har redan två gånger vunnit matcher som vi var tvunga att vinna. Vi vet hur det känns att spela kniven mot strupen och plocka fram den där lilla sista som gör skillnaden. Det viktigaste är att man inte blir rädd att förlora. Bara älska läget, njut, spela med glädje, spela som det var din sista match och ge allt du har. Vi har tränat tusentals timmar att kunna göra dom enkla saker på plan i såna här lägen. Njut, och låt kroppen ta hand om resten.

foto: www.perwiklund.se

Igår, femte straffen. Jag visste att jag behöver rädda den straffen, annars är matchen slut. Jag går mot målet, jag hör hela hallen skrika på mitt namn. Ställer mig vid mållinjen och innan domaren blåser i pipan, hinner jag tänka att "shit, jag är inte det minsta nervös! Sjukt! Fan vad häfigt!". Rightare, backhand, rörelse till min höger. Check. Lyssna, le, njut, let it flow. Man glömmer bort att bli nervös, man glömmer bort stundens allvar. Man kliver in på plan och är någonting större. Det är någonting utomjordiskt att få spela framför en sådan publik vi har. Det är en sådan gåva som ger oss kraft och styrka göra ett jäkla match på måndag. Fokusera lite hårdare, spring lite snabbare, slit lite mer, bara för att kunna ta matchserien tillbaka till öjn och kunna bjuda på en sista hemmamatch.

foto: www.perwiklund.se

Ett steg i taget, kliver vi bergen. Tillsammans. Ät, sov, återhämta dig. Ladda om, tagga till matchen. Ett byte i taget, en period i taget. Gör allt du kan, hela tiden. Inga ursäkter. Du har en chans, och fan vi ska ta vara på den chansen! Älska läget!

Forza Endre!

#70